En sak är jag himla glad för just nu. Varken Peter eller David har någonsin haft tendenser åt samma håll som ett visst ex till mig. J var vansinnigt snygg, hade det där charmerande leendet, surfarsolbrännan och tvättbrädan. Ett rufsigt hår och trevliga kompisar.

Första gången vi hade sex ägnade vi oss åt ett långt förspel som innefattade hångel i evighet och hans hand innanför mina trosor. Nog försökte jag komma åt både det ena och det andra också men det fick jag visst inte. Han körde ganska bestämt takten vidare där han i missionären ömsom kysste intimare delar på mig och ömsom smekte dem. Detta gick sedan vidare till ”skeden” och efter lite trixande var det klart. Inget fel på det ligget får jag väl meddela, det var ju ändå första gången med honom. Tills jag insåg att varje gång vi knullade såg det likadant ut. Samma rutin hela tiden. Ett visst mönster som tydligen hade fungerat bra nån gång för honom och som han helt sonika höll sig till. Överraskningsmoment så som att plötsligt ligga ovanpå och försöka andra ställningar var inte uppskattat.

Förutsägbarheten var inte särskilt rolig, eftersom jag knappast fick möjlighet att säga ”Hey, vet du, just det HÄR gillar jag, kan vi inte göra det?” Lite variation skadar aldrig. Och man tycker att om systemet man kör på inte får ens flickvän att komma, så kanske man ska försöka nåt annat? För helt klart är att en gång med trevligt sex kan vara helt okej. Men efter ett flertal gånger och det inte blir mer än trevligt förvandlas trevligt väldigt snabbt till tråkigt. En subtil kommentar om viss uppiffning av sexlivet var heller inte uppskattad.

Naturligtvis tog förhållandet slut. Men han var ju snygg i varje fall.

Andra bloggar om: ,